Sluta på topp

Kent - Då som nu för alltid (2016)

För de flesta kom det som en chock när Kent aviserade sitt avslut som band med en video. En snygg video! Jag blev kanske inte chockad, men klart överraskad.

Jag kom ganska sent in i beundrarskaran. De första plattorna gjorde inte något större intryck på mig, även om jag faktiskt köpte dem. Det var först med Du & jag döden som jag verkligen fattade hur bra de var. Sent ska syndaren vakna.

Sedan dess har jag följt Kent med allt större intresse och beundran för deras album. När de så aviserade sitt avslut var det med viss oro för att de kanske inte hade något väsentligt att komma med. Denna oro kom dock på skam. Det är utan tvekan deras bästa album, i mitt tycke.

I Vi är för alltid som avslutar sida ett menar de att de snart kommer att bli bortglömda. Ingen kommer att skriva böcker om oss, ingen kommer att göra filmer om oss, ingen kommer att skriva sånger om oss. Hur det blir med sånger vet jag inte men åtminstone har det gjorts dokumentärer om Kent och böcker ser jag inte heller som uteslutet (fast det kanske redan finns). Bortglömda lär de inte bli i första taget.

De avslutar skivan med Den sista sången. Det är den sista sången vi får från Kent. Trist, men så är det tydligen.

För övrigt är det ett knippe mycket starka låtar vi får varav jag särskilt vill lyfta fram Andromeda, Den vänstra stranden och Falska profeter. Resten är för övrigt också riktigt bra.

 

Det är inte alla som vågar välja att lägga ner verksamheten när de står på toppen av sin konstnärliga och kommersiella karriär. Det finns ett antal artister som borde ha gjort likadant. 

Då som nu för alltid