Tell me ... why

The Rolling Stones - The Rolling Stones (1964)

I april är det 50 år sedan den här plattan gavs ut! The Rolling Stones första LP! Den kom i min ägo flera år senare men har ändå en hedersplats i skivhyllan. På den tiden var det inte alla som köpte LP-skivor. De flesta köpte singlar och EP. En av mina första skivor, och favoriter, med Rolling Stones var Tell me som är en av de bästa låtarna på denna, deras debut-LP.

Den här anses vara en de bästa debutplattorna. Jag har egentligen ingen invändning mot det. När skivan var ny älskade jag den. Det gör jag i och för sig fortfarande men numer har jag en del invändningar. Jag har många gånger stämt in i hyllningskören men när jag nu lyssnar på den här plattan är jag mer sparsamt entusiastisk. Det är förstås inte så relevant nu, efter 50 år, men ändå.

Öppningen med Route 66 är klockren! En geografilektion som fungerade. Tänk vad musik kan bidra med i utbildningen/allmänbildningen. Den som kan texten till Route 66 kan räkna upp fler städer i USA än de flesta andra. Det var också på den tid då route uttalades rout och inte raut. Bara en så'n sak.

Det är nästan bara covers här, men Tell me är ett tidigt alster av Mick Jagger och Keith Richard (på den tiden kallade han sig Richard utan s). Now I've got a witness och Lille by Little är också Stones-original, den senare skriven tillsammans med Phil Spector. Little by Little är rätt bra, men inte Now I've got a witness.

 



Det är en bra platta som hade blivit ännu bättre om de bytt ut ett par av låtarna och lagt in några singel-spår i stället, exempelvis It's all over now som släpptes som singel strax efter denna LP. På den här tiden levde dock singlarna ett eget liv, ofta utanför LP-utgivningarna, för att samlas ihop till greatest-hits-skivor att prångla ut ifall det skulle dröja för lång tid tills nästa LP blev klar.

It's all over now är för övrigt orsaken till att The Rolling Stones blev mitt favoritband då, och har varit det genom alla år och ja, jag tycker att de fortfarande gör riktigt bra låtar.

En undran jag haft i nästan 50 år är varför Tell me får ett så abrupt slut.