Det kan tyckas lite överdrivet att ge ut en skiva och kalla den " ... at last" bara några år efter debutplattan och tre album in i karriären. I det här fallet finns det en poäng. The Divine Miss M hade jobbat sig upp genom att uppträda på klubbar i New York med en repertoir av bland annat jazz/swingstandards, evergreens och rock. Hennes shower innehöll också betydande inslag av komedi och dirty jokes, ofta skrivna av Bruce Vilanch, och detta var ju svårt att fånga på vinyl på annat sätt än i "live"-formatet.
När den här plattan kom ut var den förstås efterlängtad av alla som hört, eller hört talas om, denna roliga, gudomliga och inte minst vulgära komedienne, sångerska och skådespelerska. Det har alla andra fått lära sig i efterhand. Hennes historier är oftast tillskrivna Sophie Tucker men många är i själva verket signerade Bruce Vilanch.
I den här föreställningen, som filmades och även sändes på svensk TV, blandas alltså alla de ingredienser som sedermera blivit ett signum för Miss M. Några Sophie-Tucker-skämt förstås, några swing-klassiker, som In the mood och Boogie woogie bugle boy och nyare (då, ja) alster som Tom Waits Shiver me timbers och Neil Youngs Birds.
Det här var några år innan Bette blev känd som The Rose, filmen med karaktären löst baserad på Janis Joplin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar