Electric Light Harrison

George Harrison - Cloud nine (1987)

När stjärnan dalat för ELO lyckades ändå Jeff Lynne föra soundet vidare genom att producera andra så att de lät precis som ELO. Varför gick vi på det, kan man undra. Om vi fått nog av ELO, varför köper vi en massa annat som låter just som ELO?

Cloud nine var ändå en efterlängtad LP. Till att börja med var det nog för att George Harrison inte hade släppt en platta på fem år och för att den närmast föregående inte hade varit särskilt övertygande.
Som så många andra föll jag direkt för I got my mind set on you som var första singel. Intressant att han inte valde en egen låt. I got my mind set on you skrevs av Rudy Clark i början av 60-talet, men det var det inte så många som hade koll på.

Det är absolut inte en dålig platta, men det är väl mycket Jeff Lynne tycker jag. En låt till sticker ut och det är When we was fab vilket syftar på det där bandet han var med i. Jag har glömt vad de hette.

På plattan medverkar förutom Lynne ett antal välkända musiker som Eric Clapton, Elton John, Ringo Starr med flera. Deras medverkan gör dock inte så sort avtryck som man skulle kunna tro.

Fem år senare producerade Jeff Lynne också den sista plattan med George Harrison, Brainwashed. Det får jag återkomma till om jag lyckas få tag på ett vinylexemplar någon gång.

Till slut tröttnade alla på Jeff Lynne och han har knappt hörts av sedan dess.


https://www.youtube.com/watch?v=XZGYYDvZnpg

Freedom no compromise

Little Steven - Freedom no compromise (1987)

Little Steven är väl nu mer känd som skådespelare än musiker även om han fortfarande spelar med Bruce Springsteen. Han hoppade av E-street Band för det egna bandet Little Steven & The Disciples Of Soul under några år, men återvände till Bruce och E-street band efter ett tag. Några egna skivor har han inte gett ut på de senaste femton åren. Tyvärr!

 



Det här är hans tredje LP och den skiljer sig inte så mycket från hans tidigare. Rock ungefär i samma anda som Springsteen med starka soul- och R&B-influenser, men också ett uns av s.k. World Music. Det är ett lite märkligt begrepp men får väl stå för att inspirationen också tillåts komma från delar av världen som befinner sig lite vid sidan av rockens allfartsvägar.

 





Bruce är med och sjunger på Native American, en reggaedoftande låt om miljöförstöring. Steven har dock inte indiansk ursprung, utan italienskt.
Allra starkast på skivan är Bitter fruit. Här är det latinska rytmer som gäller och han har tagit med sig en av de största i genren, Ruben Blades, att medverka. Ruben Blades är, förutom att vara musiker (salsa), också skådespelare och politiker.

Little Steven är politisk med ett stort socialt engagemang som återkommer i det mesta han gör. Ett exempel är nämnda Bitter fruit, tillsammans med Ruben Blades.

Här är en länk till den: https://www.youtube.com/watch?v=SjQhu6gfL7M